Text: Luk 3:15-17, 21-22
Han skall döpa er med helig Ande och eld. Hur kul är det?
Många av oss har kanske önskat att få kontakt med Guds heliga Ande, och komma närmare Gud. Att bli döpt med helig Ande borde betyda just det – att komma närmare Gud själv. Men vem längtar efter att bli döpt med eld?
Ändå är en av Bibelns beskrivningar av Gud just eld. ”… vår Gud är en förtärande eld”, står det i Hebreerbrevet. Och i gamla testamentet står samma uttryck gång på gång. Att bli döpt med eld borde väl betyda att brinna upp, att bli förtärd av elden?
Och utan Jesus skulle det vara precis så. Att närma sig Gud utan Jesus är att låta sin egen o-helighet beröra Guds helighet. Och eftersom det o-heliga aldrig kan förändra det heliga är det alltid vi som förändras av Guds närhet, inte Gud som förändras av att vara nära oss. Genom att Jesus dog i vårt ställe kan vi närma oss Gud genom Jesus, utan att brinna upp eller förtäras av Guds heliga eld.
Att tro på Jesus kan innebära att göra uppoffringar, att ändra sitt sätt att leva. Kanske avstå från något som man helst ville fortsätta med eller ha kvar. För en del av oss kan det nog upplevas som ett elddop, som ett reningsbad. Men det slutar inte med förintelse, utan med förnyelse. Att lämna sitt liv till Gud, att så att säga dö med Jesus, leder till uppståndelse, till ett nytt liv tillsammans med Gud, redan här och nu, i detta livet. Ett nytt liv med Guds Ande i hjärtat. Med Jesus, som är världens ljus, i hjärtat. Ett nytt liv, som sedan inte slutar när vi dör, utan fortsätter in i evigheten.
Vi ska nu vända oss till Gud och be vår bön om förlåtelse. Till Gud, som älskar oss med så stor kärlek att vi inte riktigt kan förstå det. Till Gud, som alltid vill oss väl, som tar emot oss och förlåter oss och renar oss och helar oss. Till Gud, som vill döpa oss med helig Ande och eld.